En novis, fem vinrävar och mycket gott vin

I går var det dags för en BYOB hos Frankofilen. Tanken är lika enkel som genial - alla tar blint med en flaska vin som vi dricker gemensamt och diskuterar, och gissar, innan vi går vidare till nästa. Resultatet är att man istället för att bara få en smaka ett vin, får smaka flera olika, som man sannolikt aldrig skulle fått prova annars.

Den här kvällen ska bli extra rolig eftersom jag får möjlighet att återse min gamla studiekamrat Konjären, som jag inte sett sedan 1996 eller så.

För er som är intresserade av bra anteckningar om vinerna, och bilder på dem, kan jag rekommendera blixtsnabbe Frankofilen. Själv så lyckades min mobilkamera inte producera något användbart i fotoväg, och min vinkunskap står sig slätt mot övriga i sällskapet. Vilket gör det väldigt lärorikt för mig att vara med.

Som en aptitretare bjuds på ett fräscht vitt vin. Jag plockar upp en rieslingdoft i näsan, en del petroluem och lite tropisk frukt. En ganska viskös munkänsla, med bra syror. Det finns en viss beska och strävhet som får mig att tveka lite i att det är en Riesling, men när övriga runt bordet säger så, vågar jag i alla fall hålla med. 2006 Dönnhoff Felsenberg Spätlese Trocken.

Sedan börjar vi. Det första vinet har en mörk tät färg. I näsan känner jag först bara en väldig koncentration av russin. Det får mig att tänka Amarone, vilket är det enda jag smakat med så tydlig torkade russintoner i. Efter hand öppnar dock doften sig mycket. Jag börja känna en hel del olika sorters mörk frukt, körsbär och hela spektrat med blåbär och björnbär. I munnen är det en massiv attack av frukt som hålls uppe av höga syror - riktigt bra syror mitt i all frukt, och avslutas med en lång eftersmak där det även finns en hel del tanniner. Det är riktigt gott! Efter ytterligare att tag så kommer vad jag tycker är en den klassiska Grenachekaraktären fram. Svårt att sätta namn på det men det är något liknande apelsinmarmeladston? Jag är då inne på châteuneuf. När övriga börjar diskutera vilken årgång och producent, så koncetrerar jag mig på att lyssna, sniffa och sippa. Riktigt gott.

Avtäckande: 2006 Clos des Papes

Nästa flaska i en systempåse kommer in. En sniff, en titt och jag är ganska säker på att det är min flaska. Jag tycker jag känner den tydliga ros/parfym doften och en del tjära som jag förknippar med Nebbiolo. Färgen skvallrar om den har en del år på nacken. Visst någon annan kan ha tagit med halvgammal Barolo, men att skilja dem åt är över min förmåga. I munnen är jag förvånad över de höga syrorna och att en hel del tanniner finns kvar- efter 10 år. Det är mycket gott, men jag hade nog förväntat mig att det skulle finnas lite mer oumph i frukten. Nu tycker jag nästan att den är lite tunn i eftersmaken, men gott är det. Och mitt vin är det också. Jag behöver väl knappast nämna att de övriga herrarna var i Barolo, men trodde den var ännu äldre. Något som senare självklart förklarades med snabbmognaden i den varma vinbutiken i Rom (på piazza Cavour).
Avtäckande: 1998 Scavino Cannubi.

Vin 3 kommer in och säger direkt i doften att den kommer från Bordeaux. Härliga svarta vinbär och en hel tobakslåda. Jag kan också se och känna på smaken att den har en del år på nacken. Min referensram på Bordeaux är skrämmande liten så jag kan inte säga mycket mer än så. De kan dock de andra herrarna i rummet. Det diskuteras friskt inte bara stränder, utan ner på kommunnivå och enskilda årgångar. Jag lyssnar intresserat.
Avtäckande:1998 Château Trotte Vieille

Vin 5 luktar Dove handtvål, och det är är något som Frankofilen i sina irrfärder i Kalifornien gillar. Så det är alltså hans flaska. Det är ungefär nivån på min analys känns det som när bordsgrannarna dissekera vinet. Jag tycker det har en tydlig parfymerad doft på toppen av en hel del frukt från det mörka laget. Jag kan inte placera det här, men jag lutar åt Nya Världen, och med tanke på de runt bordet Kalifornien. Men jag har tom svårt att sätta vilka druvor det är. Jag är faktiskt lost- inte till någons förvåning.
Avtäckande: 2004 Merryvale Profile (intressantare än gott då det inte är riktigt min stil)

Nästa vin får mig att le bara vid första sniffen. Känns som en klassisk Bordeaux med härliga mognadstoner. Slank i munnen men bra syror, men med en frukt som är på väg ned? (vilket diskuterades länge). Jag kan inte addera så mycket mer än att detta är riktigt gott. Så gott att två av deltagarna innan avslöjandet båda vill skryta med det. Till slut vek Niklas ned sig. När de andra diskuterar kommuner, snor jag lite till ur flaskan.
Avtäckande: 1998 Château Le Tertre Rôteboeuf. (kul!)

När Niklas vin sedan kom fram så gjorde han nog rätt i att ha vikt ned sig. Det här vinet är relativt nyöppnade efter en korkskadad flaska gäckat oss, och det märks i utvecklingen under tiden i glaset. Först ganska stumt, men efter ett tag så kommer den en del mörk frukt, och lite cigarrlåda bjuder den på också. I munnen är det förförande gott. Bra stuns i frukten och härliga syror och en del sträva tanniner för att hålla ihop det. Det tog ett tag innan charmen kom fram, men när den väl kom så tog den en med storm. Den här hade mått bra av några timmar till i en karaff. Mitt bidrag till att placera den på rätt ställe var när Niklas snällt påpekat att det inte var högra stranden, och inte vänstra, och jag med en knivskarp analys säger Graves.
Avtäckande: 1999 Château La Mission Haut-Brion (det är kul att dricka vin med fina etiketter, och jag ska erkänna att jag blir positivt påverkad av att se att det är en klassiker man dricker. Men ingen tvekan om att detta var gott även utan sin etikett)

Efter att pizzorna ätits upp, tar Frankofilen fram ost från Winjas vinkällare som luktar värre än en veckogammal träningsväska, men med underbar smak och konsistens. Till detta dricker vi en god Sauternes; 2001 Château d'Arche-Lafaurie Cuvée Madame. Efter som det är så trevliga killar så sitter vi och pratar länge, även när de utsocknes måste skynda till tåget. Sedan ger även Anders upp, då han ska vara på jobbet om en drygt sex timmar. De med sämst karaktär blir såklart kvar, och den generös värden bjuder på en otroligt charmig Bordeaux till. 2001 Château La Tour Carnet som införskaffats för 150 riksdaler (eller om den nu köptes i EURO). Väldigt gott och charmigt. Hade jag kunnat köpa en låda hade jag gjort det på studs.

En väldigt trevlig kväll, med många goda och intressant viner som bjöd på en hel del lärdomar och upplevelser. Så trevlig att man kunde leva med det strilande regnet framåt halvetttiden när man traskade hemåt. Ska man klaga på något är det nog på dagen efter, och att det stora fokuset på vin gjorde att allt latent "catch up" med Konjären inte hanns med. Men det får bli fler gånger.

Som sagt bilder och bättre referat på andras bloggar. Under tiden jag skrivit ned detta ser jag t.ex. att Anders också publicerat något som gör att man nog kan förstå bättre hur gott det var.

vinprovning.