2010-03-28

2004 Argiolas Turriga

Hemma en sista vända för att packa ihop allting för containern till Singapore. Det svåraste är att fundera ut hur jag ska stuva undan allt vin. Och det är just det som avgör kvällen vinval.

2004 Argiolas Turriga är buteljerade i lite längre flaskor än vanligt. Det gör att de inte får plats i de lådor jag har som jag tänker deponera på allehanda ställen, eller som jag ska skeppa med till Asien. Dessutom är jag ganska nyfiken på vinet, så det får göra sällskap till kvällens mat.


Vinet är gjord på den för mig inte helt bekanta druvblandningen Cannonau (dominerande Edit:Grenache enligt de mer kunniga), Bovale Sardo, Carignan, och Malvasia Nera och kommer från Sardinien. Helt otrampad mark för mig i alla dimensioner. Edit, igen: Jag har provat Grenache tidigare ser jag när jag tittar på gamla noteringar....

Den första doften ur karaffen är sura italienska körsbär - med turbo på. Men med lite tid i glaset så kommer mer cassis till, men framförallt rostat kaffe, läder och tobak. Det fyller på med lite söta kryddor och är doften är ganska massiv och "in-your-face".Det är ganska mycket av allt här.

Munkänslan går under samma tema. Rejält packad med frukt och rostat kaffe, inlindat i kraftiga men ändå ganska smeksamma tanniner som täcker in hela munnen i ett stramt tätt finmaskigt nät. Det är rejält med tryck i, jag tänkte skriva frukten, men det är mer kaffe  och tobak som dominerar. Eftersmaken ringlar kvar ganska länge och mot slutet så påminner det om mörk choklad, med en torr bitterhet i munkänslan. Det är riktigt gott, om än det känns som om det är en hel del rostade fat i detta. (Hittade ingen beskrivning, så jag kan vara ute och cykla).

Det är ganska ungt, och kommer säkert blir bättre med några år till på rygg, men jag tycker det är klart njutbart nu. Men resterande flaskor får vänta till jag kommer hem från Singapore.

Nu är det dags att ge sig i kast med några flyttlådor till. Men det är roligare, om än långsammare,  med ett gott glas i handen.

6 kommentarer:

  1. Cannonau borde väl vara som mammas gata? Det är grenache ;-)

    Jag fingrar också på en sådan här flaska med jämna mellanrum. Allt talar väl för att man borde vänta, men samtidigt har jag aldrig smakat någon årgång av vinet, och kombinationen grenache och en massa fat får mig att undra om det egentligen är värt att ligga på...

    SvaraRadera
  2. Drack en 97a för ett par år sedan, minns att den var grymt bra. Turriga tillhör väl topparna på Sardinien om jag inte minns fel? Kul att följa dina noteringar från Singapore!

    SvaraRadera
  3. Kul att du gillade, Ulrik. Att döma av förra årets vertikal med 95an, 97an och 99an så är det just ligga på vinet man bör. Och vi skulle aldrig ha gissat grenache blint...

    SvaraRadera
  4. Grenache, det har jag nog druckit. Borde kanske googlat det, men det är ju inte ett typiskt grenache-vin. Men gott var det. Nästa flaska lär ju få några år till.

    Jag får se hur det blir med bloggandet från Singapore. Kanske blir lite mer restauranger och lite mindre vin. Eller vi får se. Kanske bara om ny asiatiska spisar för wokande. (För den intresserade kan jag tala om att man får ha något som liknar en utombordsmotor i asiatiska köksfläktar, för att hantera allt os från oljan i matlagning)

    SvaraRadera
  5. Drack -04 för ett par månader sedan. Sluten och uddlös nu. Lägga undan är imperativ!

    /MW

    SvaraRadera
  6. MW, jag tyckte inte den var så sluten och uddlös. Jag diskuterar inte ditt imperativ, men den var ganska med i matchen redan nu, tyckte jag. Men jag vet ju å andra sidan inte vad Garnacha heter på Italienska.

    SvaraRadera