2009-08-14

Italienska för masochister

Till sist att notera är månadens bästa röda 2005 Cepparello ett rikt toppvin till bra pris där Du får massor av körsbär, saftig tät fruktighet, bra tanniner och en lång eftersmak samt ett moget vin om redan 4-5 år!

Ovan är ett citat av Jack Jakobsson på BKwine. Lägg till Jens Dolks toppbetyg och "Härlig doft med solmogen bärighet och med kolafattoner. Kaxig smak med massor med strävhet och syrlighet som bör ligga i källaren ett tag.", och Gallonis 92 pinnar med en liten hyllning. Addera att Kronstam inte nämner något om vinet, då måste man åtminstone prova. Förvisso bör man kanske lagra enligt råden, men när pizzan står på bordet och fantasin är mindre än nyfikenheten får man dra en kork.



Isole e Olenas Cepparello 2005 är ett Chiantivin som klassas som ett bordsvin då de använder 100% Sangiovese när vinlagarna vid skapandet 1980 inte tillät det. I dagsläget tror jag det är tillåtet, men vinet är ändå fortfarande inte klassat som Chianti DOCG. I vilket fall har jag haft en svaghet för sura italienska viner ända sedan min första resa till Italien innan jag ens kunde något om vin, så nu kanske jag hittat en vän.

Till vinet nu: I doften är det först lite knutet men efter ett tag kommer en kraftig mörk frukt dominerad av körsbär. Den backas upp av en hel del rostad ek och lite choklad. Jag vet att det är ungt, och mycket riktigt så öppnar det upp sig till en mer generös doft under kvällen.

Nog är det Italienskt, är den första tanken som slår mig när jag tar ett smakprov. Sura italienska körsbär kommer i en direkt och kraftfull attack. Koncentrerad, mörk frukt understödda av tanniner. Låt oss återkomma till tanninerna för det finns en hel del att säga om dem - när man lyckats lossa läppen från tänderna och kan prata igen.

Frukten har kanske inte så många olika olika nyanser men den är koncentrerad och hänger i länge i en härlig eftersmak. Visst finns det en andra dimension av mörk choklad och kanske en viss mineralitet.

Men tanninerna... Jag är en tannintomte och gillar vin som biter tillbaka. Det här vinet gör dock till och med mig lite lätt överraskad. Kombinationen av koncentrat av sura körsbär och tanniner som klistrar fast tungan mot gommen är definitivt något för de med masochistiska tendenser. Vinet skulle absolut behöva rundas av några år för att få fram mer sekundära aromer och tona ned strävheten en bit - det har definitivt råmaterialet för att överleva ett bra tag. Jag förstår inte riktigt vad Jack menar med sina 4-5 år för färdiglagrat, där jag underförstått läser in ett "bara".

Med detta sagt måste jag dock säga att jag tycker det är riktigt gott. Jag gillar den här stilen (ibland). Det är kanske inte direkt det mest finstämda, balanserade, mångdimensionella vinet man kan tänka sig - det är ett italienskt kraftpaket som ger en en rejäl omgång. Man kan givetvis diskutera prisvärdhet för 350 kr, eller så kan man bara gilla det som den masochist jag är. Bind mig, piska mig.

Edit: Dag 2 har det tillkommit en del parfymerade drag åt roshållet. Strävheten har mildrats lite och vinet är lite mer lättillgängligt.

2 kommentarer:

  1. Kul! Vi testade 2005 Cepparello när Moestue hade vinfeber på Grand och visst är det en klassisk toscanare. Skönt fjäskbefriad stil, borde väl vara lagom utvecklat runt 2015 sådär. Men ibland längtar man efter lite spanking och då är det ju bara att korka upp...

    SvaraRadera
  2. Ja, ibland vill man ha ju ha en omgång :-)

    Jag tyckte först det kändes som en hel del (för mycket) fat, men sedan läste jag mig till att det "bara" var 1/3 ny fransk ek. Hur upplevde ni fatbehandlingen?

    SvaraRadera