2009-08-27

French detour

Det har blivit en trevlig tradition. Middag och vin med M och L. Båda med ett stort intresse för vin, M med en utbildning från Grythyttan som extra krydda, och L en kockutbildning från flottan som plus i kanten. Alltid gott och trevligt.
Nu var det dags igen. Lite antipasti och ost inhandlades och en krämig lasagne på västerbottenost utlovades. Motivationen att snabbt ta sig från jobbet var stor.

Det första vinet var en Montus 2005. Det provades strax efter släppet för ett och ett halv år sedan, men känslan då påminnde mest om de gånger man lyckats bita sönder en bläckpenna - nästan odrickbart. De trycktes in i källaren för att vila, men nu får man vissa hints om att det kan vara dags att lätta på en kork.

Färgen är fortfarande mörkt blålila. Doften är av mörka - för att inte säga svarta - bär. Blåbär, björnbär och slån. Det finns även en något sötaktig ton i doften. Doften känns ganska öppen efter att ha tillbringat en timme i karaff. I munnen märks det att det hänt otroligt mycket under lagringen. Borta är bläcket och fram kommer en kraftig intesiv frukt, men doftens svarta bär i förarsätet. De fyller munnen ordentligt och hänger kvar i en hyfsat lång eftersmak. Den sötaktiga tonen, som av kakor, finns även i smaken. Ska man klaga på något är det kanske att smaken känns lite en-dimensionell. Det finns mycket mörk frukt, men inte så mycket mer. Men vad kan man förvänta sig för 160 kr. Det finns en del syra och tanniner också, men de är inte dominerande. De har rundats av ordentligt och jag skulle nog inte vilja ha mindre av dem. Då blir vinet lite som att dricka söt blåbärspaj.



Lite förvånande hur fort vinet utvecklats. Brukar Tannat slipas av så fort? I vilket fall kommer jag nog börja ta av mitt förråd nu. Däremot kommer jag nog inte köpa stora mängder av Montus i framtiden. Det är något i karaktären som inte gör en homerun hos mig. Kan vara den söta kak-karaktären.

Nästa vin kommer från Gigondas, och 2007:an kom i mellansläppet i augusti. Den uppskrivna producenten Château de Saint Cosme gör ett vin som heter Valbelle baserat på 90% Grenache och 10% Syrah. Parker verkar vara väldigt imponerad och ger vinet 94-96p, och 2007 har ju generellt fått raving reviews i Rhône.

Detta vin var en riktig kameleont under kvällen. Det korkades och direkt upp i karaff och glas. M, som får det blint, säger snabbt vitpeppar, bacon, lagerblad och bränt gummi och är beredd på att ta gift på att det är Syrah. Han hittar dock lite Pure-referenser och landar i södra Rhône efter ett tag. Min första sniff sa.... pepparkaksdeg! Hmm. Det försvinner dock efter ett tag.


Vinet skiftar fram och tillbaka under de kommande timmarna. Ibland finns väldigt tydliga peppar och charkdofter, ibland kommer en sötfruktig grenacheton med mogna röda bär och apelsinmarmelad i doften. Det finns eukalyptus i doften påpekar M, mycket riktigt.

Munkänslan är en av de största upplevelserna med vinet. Samtidigt som det levererar en kraftig smak, så bjuder det på läskande syror som gör att det inte känns tungt, och lena fina tanniner. Det är riktigt härligt att dricka! Det bjuder på en koncentrerad frukt med röda, ganska söta, bär och en del köttiga toner som av chark och bacon. Hela munhålan fylls av en koncentrerad frukt som sitter i i en lång eftersmak.

Jag tycker det är riktigt gott, sedan är ju 94-96 pinnar från Bob ganska många, men det är hans problem. M är inte lika imponerad och vill ha mer kraft och längre eftersmak för de 375 kr vinet kostar. Om du vill bilda dig en egen uppfattning finns några få flaskor kvar, om du bor i Göteborg eller Malmö.

Som lite bonus drack vi sedan en St Joseph från 2006, och en tysk Riesling från 2007, men då hade jag tappat koncentrationen. Kan bero på vinet eller, mer troligt, på anekdoterna från de insläntrande grannarna om att tälta i stenbrott innan man tar jobb på båt till Västindien.

Som alltid en trevlig kväll. Tack M & L.

PS. Ursäkta de dåliga bilderna med mobilens kamera är inte så lysande.

1 kommentar: