Cilantro är en fransk/japansk restaurang i Kuala Lumpur med höga ambitioner. Personal strömmar mot en redan innan man kommer in genom dörren till en stylad, ganska avskalad miljö. Väl bänkade bestämmer vi oss för en sjurätters avsmakningsmeny. Något vinpaket finns dock inte, vilket gör det lite svårt att matcha ihop mat och dryck på egen hand.
Efter att ha studerat vinlistan bestämmer jag mig för en Pichon Longeville du Baron 2005 på halvflaska. Kyparen kommer och låter mig smaka, varefter han ställer flaskan (ingen karaff) på bordet med budskapet "You might want to let it wait 3-4 minutes to let it wake up". Jo, det kan man ju tycka.
Först en amuse bouche bestående av hackad lax, röd caviar och ägggula, innan det är dags för första rätten: Sjögurka. Serverad i ett martiniglas tillsammans med en gele smaksatt av morötter. Sjögurkan smakar mest som en mild form av kräftsmör, med krämig konsistens. Det ser dock inte speciellt gott ut, och är inte heller något som riktigt faller mig på läppen. Jag får dock lära mig att sjögurkan är den mest exklusiva ingrediensen i sushi- i Japan.
Man bör också uppmärksamma brödet. Varmt och färskt och gott. Smöret ser ut som fruktköttet från en drakfrukt. Det visar sig dock att det var svart tryffel som ligger rikligt fördelad i smöret. Det har en strykande åtgång, och glädjande nog kommer servitören med påfyllning.
Den sallad som sedan serveras klargör temat för menyn: Dyra råvaror. Grillad vaktel med en terrin av anklever och rikligt med hyvlad vit tryffel. Delikat är det i varje fall, men det kan ju nästan vara svårt att misslyckas när man har det materialet att jobba med?
Sjötungan är perfekt stekt och ackompanjeras av en mild, krämig sås. Ser så enkelt ut, men är säkert knepigt att få till på exakt rätt sätt.
Vi går sedan över till köttet. En kombination Wagyu och Angus biff med svamp, där man bland de japanska musseronerna lyckats få med kantareller (!). Köttet är perfekt stekt, mört och riktigt smakrikt. Fantastiskt gott, vilket kanske inte är så överraskande med de två olika köttsorterna på tallriken. Men jag klagar inte - jag njuter.
En pasta följer på det. Pilgrimsmussla, jätteräka, kammussla och någon okänd sort små vita fiskar lagda på en hög färsk vitlökskysst änglahårspasta. Tyvärr är anrättningen indränkt i lite väl mycket olja, även med italienska mått mätt. Oljan tar över rätten, på ett inte helt lysande sätt.
En granité på lime och vit persika följer på det, i ett litet provrörsliknande glas. Gott och uppfriskande. Kanske bör nämnas att just vit persika anses vara mycket exklusivt i Japan.
Efterrätten består av glass med smak av karamell, ett rostat fikon och ett havreflarn. I varje fall tyckte jag det verkar som det, även om det står mandel och nougat i menyn. En god avslutning, men glassen är lite blek och lämnar inget större avtryck.
Intrycket av middagen är tudelat. Visst är det gott och vällagat, men man får känslan av att köket i princip bara försökt få med alla exklusiva råvaror som kan hittas, och sätter ihop dem i en meny. Jag hittar ingen röd tråd, eller några överraskande och goda kombinationer. Servicen är inte heller den helt på topp. Den finns där men när vi ber om att få veta vad det är vi äter har servitören då inte någon aning. Med andra ord, restaurangen har en bit kvar till en stjärna.
Det där vinet då, hur blev det efter sina tre-fyra minuter i glaset? Nu visar det sig att det nog behövde lite mer än så. Det blev bättre och bättre ju längre kvällen led, då det öppnade upp mer och mer. En kärna av röd frukt med skogsbär och körsbär i centrum. Det kompletterades av en del tobak och kaffe(sump) i doften, med lite menthol ringlande på toppen. I munnen var det förvånande lent. Härligt skön frukt med både komplexitet och längd, som hölls i hop av välskräddade sammetslena tanniner- jag hade förväntat mig lite yngre och skarpare tanniner. En mycket bra bordeaux från en lysande årgång, som har åldrats ganska snabbt (halvflaska?). Med lite mer mognad kommer det att bli än mer lysande, men åh, så gott redan nu.
Vinet var så gott att jag faktiskt lyckades motstå den stora önskan att ta ett glas vin från minibaren. Så trots avsaknad av brudskål i Premium Australian Wine, så önskar jag, republikan som jag är, brudparet all lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar