För det första så har jag ju inte ens koll på producenter, eller årgångar. Eller priser - ska det vara så dyrt? Det är inte helt enkelt. Efter långt tvekande vid hyllorna så tar jag halvt på måfå en flaska Bald Hills Pinot Noir 2006, från Central Otago. Försöker min hårbotten skicka något undermedvetet budskap till mig?
Via det världsomspännande nätet hittar jag i alla fall lite info. Bald Hills har 7.5 ha som planterades från 1997 och framåt. Varma dagar medan svala nätter under långa höstar ska ge en en bra mognad. Handplockat, 70% avstjälkat, 8 dagars maceration, med "hand plunging", som det heter här, fyra gånger per dag. Sedan på 35% ny fransk ek, oklart hur länge.
Direkt efter öppnandet tror jag det där med att anpassa mig kommer bli en svår resa. En ganska tunn doft av jordgubbar och hallon, som drar lite åt det syltiga hållet. En viss örtighet som övergår i en grön ton. I munnen så finns en bra, ganska saftig, pinotfrukt, men det som känns som örtigheten i doften drar mer åt stjälikghet. Även om eftersmaken sitter i ganska länge, så försvinner frukten och den blir mest stjälkigt bitter. Inte så angenämnt alls faktiskt.
Tryffel, av alla oväntade dofter, stiger upp ur glaset. Doften är nu ganska komplex och klart njutbar. I munnen har bitterheten nästan helt försvunnit, och ligger mer kvar som en liten strävhet i eftersmaken, som nu bjuder pa en del frukt och mörk choklad. Inte illa alls. Ska man klaga på något är det nog lite låga syror. Det finns frukt, hyfsad komplexitet och längd, men det saknas viss syra och fräschör.
Det tar alltså ett par dagar att få vinet att komma till sin rätt. Källarlagring hade sakert varit ett bra alternativ, men det lär jag ju inte hinna med under tiden jag är här. Lång dekantering får bli ett utforskningsområde.
PS. Ser att Decanter t.o.m. har med vinet som en rekommendation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar