2012-06-14

Remoissenet Père et Fils

How the fuck did you find us?

Bernard Repolt syftar inte på vår GPSs totala oförmåga att hantera enkelriktade gator i Beaune, utan det faktum att en hitta en mailadress eller ett telefonnummer är ett uppdrag värdigt en detektiv.
- Well we don't give a fuck about marketing, är förklaringen till avsaknaden av hemsida, eller några andra kontaktuppgifter heller för den delen.


Bernard är ansvarig för produktionen på Remoissenet, men har en lång historia bakom sig på bland annat Louis Jadot. Remoissenet har som vinhus en lång familjehistoria bakom sig, grundat redan 1877, men såldes 2005 till bland annat Milsteins från USA. De satte in Pierre-Antoine Rovani som chef, tillsammans med Bernard. Detta för att försöka lyfta kvaliteten som ansågs vara lite skakig, framförallt för de röda vinerna.

Pierre-Antoine själv är den första personen Parker rekryterade till The Wine Advocate, där han jobbade i tio år innan han slutade. Det var ett par filmsnuttar med Pierre-Antoine som väckte nyfikenheten på att besöka Remoissenet. Han har ganska starka åsikter och är inte rädd för att uttrycka den. Se till exempel den här om Premox, tagen i källaren hos Remoissenet.



Nu råkar de två citaten från Bernard innehålla svordomar, och det är att förenkla denna man alldeles för mycket - han är mycket mer än grova ord. Men prata det kan han, och vin med. Vi har ett par riktigt trevliga timmar i hans sällskap när vi traskar från fat till fat i källaren och provar fat av 2011.

Med de nya amerikanska ägarna kan man ju förstå att det skulle ske viss förändring i vinmakandet. Förenklat kan det beskrivas som sent skördade druvor (bland de sista i alla vingårdslägen), avstjälkning för att undvika alla gröna toner, och mycket lågt skördeuttag. Nu kan ju alla räkna ut att det resulterar i viner med generös frukt, och med en risk att det ska bli för mycket och vi får syltiga fruktbomber.

Dessutom har  kapitalet från de amerikanska ägarna resulterat att man kunnat köpa på sig en del intressant vinmark, i allt från 1er cru till Grand cru-lägen. I tillägg har man en del långsiktiga avtal med markägare som levererar frukt enligt önskemål. En blandning av egenodlat och negoc med andra ord.

Vi provade oss igenom ett drygt tjugotal fatprover, alla från 2011. Allt från Givry till Grand Cru i Gevry-Chambertin. Genomgående generös och fullt mogen frukt - med mängd, komplexitet och kvalitetsskillnader såklart -  men absolut inte så det slå över och blir syltigt. Riktigt snyggt. Speciellt blir jag förtjust i village-vinerna från Côte-de-Nuits. Nu är 2011 kanske inte året med störst risk för överslag på fruktmätaren, men gott var det!

Tilläggas bör att det är en utmaning att fokusera på vinet. Bernard, denna Bernard. Vid ett besök hos en annan producent avslöjas att han kallades Kungen av Beaune i sin ungdom. Blandat med information om vingårdar, vinmakande med mera levereras en stand-up show, med grovt språk inkluderat.  Till exempel:

Besökaren som tillsammans med sitt entourage av unga damer krävde att få prova färdiga viner och inte fatprover resulterade i följande dialog:
 - What the fuck, I take my time and taste the wines with you. Take your prostitutes and go back to home.
- Are you insulting me?
- Yes!
- Good, you are my friend.

Eller hur han gissat rätt på årgång vid en provning hos DRC, och därefter tackat nej till en middag hos dem (- Hur många kan skryta med att de tackat nej till en middag på DRC, frågar han retoriskt). Kul har vi, och det verkar han ha på jobbet också!

Remoissenet har dessutom en riktigt stor källare med gamla årgångar, långt tillbaka. Det sägs att vid köpet 2005 ingick en miljon flaskor, som nu trimmats ned till ungeför en halv miljon - alla lagrade i samma källare sedan start. Bernard erbjuder en avskedsgåva, om vi lovar att dricka upp den ikväll. Jag erkänner att det smartaste valet inte är 1972 - en årgång så usel att den inte finns med i årgångstabeller. Men det har gjort att jag aldrig provat en Bourgogne 1er Cru från mitt eget födelseår, och nu finns chansen. Levande, drickbar och intressant är en bra beskrivning. Jag kan nog sträcka mig till att det var lite smått gott också, med god vilja, men förutom mognad har den inte så mycket att erbjuda. Nu har jag provat i alla fall. Men jag dricker hellre andra årgångar från Remoissenet i framtiden

1 kommentar:

  1. Kul läsning! :-) Men 72 Bourgogne är inte så oävet i rätta händer - drack 72 Nuits-St-George Les Chaboeufs, Leroy och 72 La Tache för någa år sedan och de var underbara!

    SvaraRadera