2010-07-11

Shiraz Downunder

Under de senaste restaurangbesöken med vänner i Singapore har jag försökt ge mig på det lokala utbudet av Aussie-viner. Med måttligt lyckat utfall.

Fredagen bjuder på ett besök på Original Sin - en vegetarisk restaurang med en imponerade vinlista. Men det mesta kostar riktigt mycket, speciellt när man tittar på Barolo, då blir det en bra bit över 2000 SEK/flaska. Jag hittar dock en 1995 Haselgrove Shiraz, för en rimlig summa. Nu inser jag ju att om det bara kostar en rimligt summa lär det ju inte vara en toppproducent - tyvärr är jag inte så påläst på Australien. Haselgrove är en producent som grundades 1981, och ligger i McLaren Vale, hittar jag sedan på nätet.


Efter en fadäs där kyparen lyckas pulverisera korken får vi det silade vinet i en karaff. Mörk, söt frukt tillsammans med läder och jord, i en doft som på något sätt känns lite trött. Ingen riktigt stuns och energi i den. I munnen är vinet medelfylligt med en grund av körsbär och svarta vinbär, tillsammans med lite jordiga toner. Det saknar dock precision och blir mest en lite jolmig blandning av frukt med lite mognadstoner. Om man på det lägger ganska låga syror, och avsaknad av tanniner så är det inte en alltigenom njutbar upplevelse. Det här borde nog druckits för 5-10 år sedan.

Lördagen spenderad på Boomerang - en australiensisk restaurang med bl.a. känguru på menyn. Tyvärr var det ingen i sällskapet som provade. Efter en titt i vinlistan blev det en 2008 Torbreck Shiraz Woodcutter. Ingen risk att få något gammalt och trött i alla fall.


Ungt är det ju allt. Blåbär och svartvinbärssaft/likör i en riklig dos, både i nos och mun. Riktigt sött är det, och påminner nästan om dåligt utspädd saft. Kanske ett uns av choklad och lite mint om man anstränger sig och är snäll, men ganska monolitisk. Det är kanske OK med tanke på att det inte är något stort vin och så ungt. Dock så har det lite svaga syror, och inga tanniner så det blir inte mycket ryggrad i det här. Det känns lite tungt och platt och bjuder dessutom på lite väl mycket alkoholhetta. Om du har några liggande - vänta och hoppas. Eller drick till något grillat en sen kväll,  kanske känguru?

Finns några på SB, ser jag. Men för 189kr passar jag nog. Jay Miller på Wine Advocate ger det 90p, och man får fortsätta att dra av en ca 5 poäng för att hamna rätt på hans omdömen.

Jag får kämpa på, och kanske satsa på lite bättre Aussies för att bli helt såld.

7 kommentarer:

  1. När din exil är över får du höra av dig skall jag ge dig en holmgång med några bättre OZ (i varierande prisläge) som borde vara nog för omvändelse.

    SvaraRadera
  2. Ulrik, du som har 'nära' till NZ; ut och leta efter Black Estate Pinot Noir, Mountford Estate Pinot Noir eller Pegasus Bay Pinot Noir - alla grymt bra producenter (från Waipara) som får dig att häpna!

    Och är du skeptisk till Australien så börja där det är lite svalare. Prova exempelvis Yarra Yering's Shiraz-viner; säkerligen många som skulle placera dem i Cote Rotie!

    Jepp, jag är på väg omvändas ;-)

    SvaraRadera
  3. Min vistelse har ju precis börjat, så det blir ett tag innan jag kan utnyttja ditt erbjudande WP. So far har jag i princip bara druckit lite Mitolo och en Amon-Ra, som alla var unga och primära. Skulle vara kul att prova dem med lite ålder. Jag får se om det finns ngt sådant att få tag i här. Problemen är bara att vin är så förbannat dyrt här. Det tar emot att lägga upp en förmögenhet på saker man är lite tveksam på om man ska uppskatta.

    Tack för tipsen också, Niklas.

    Sedan kommer ju tanken om en vinresa. Fast där står nog NZ överst på listan.

    SvaraRadera
  4. Waipara är underbart (förutom nämnda är Waipara Springs inte illa heller, även om Mountford är vassare), dessutom är naturen spektakulär om man har vägarna förbi (Banks är sago-vackert).
    Mumlar vi om OZ-viner av det svalare stuket måste jag slå på trumman för Orange, höghöjdsområdet i NSW som går från klarhet till klarhet.

    SvaraRadera
  5. Jag kanske kan hitta en anledning att åka till Orange...

    Reseanledning
    :-)

    Tack för tipsen, keep em coming. Återkommer med rapporter.

    SvaraRadera
  6. Ytterligare två Waipara's som jag aldrig provat men som hyllas av den främste NZ kännaren, Bob Campbell MW, är Daniel Schuster och Muddy Water.

    Schuster's Omihi i årgång 2006 benämner Bob Campbell som den bästa NZ pinne han någonsin provat!

    Använd denna för hjälp: http://www.bobswinereviews.com/

    WP; har du erfarenhet av Schuster eller Muddy Water?

    SvaraRadera
  7. Tyvärr, jag har bara läst Bob Campbells kommentarer. När jag var på plats senast var jag alltför insnöad på Otago & Martinborough för att lyckas lyfta blicken mot Canterbury. Dessutom hade industrin i Waipara inte tagit fart riktigt ännu heller, det var trots allt tio år sedan.
    Jag hoppas det skall komma någon hugad importör och plocka på sig alla de stora drakarna, Ata-Rangi har ju heller ingen representant i Sverige om jag fattat rätt.

    SvaraRadera