2009-05-29

La Famiglia - något för Lagerbäck?

Efter en kväll på La Famiglia på Kunsgholmen ställer man sig frågan om detta är ett ställe Lars Lagerbäck skulle gilla. Något som mest lever på gamla meriter.

La Famiglia är en restaurang som har varit inne, uppenbarligen. De är beläget i lite "off-kvarter" på Alströmergatan. Det är en traditionella Italiensk-familjerestaurangskaraktär med rutiga dukar och en del större sällskap. På väggarna hänger tidningsurklipp från svunna tider: Frank Sinatra på besök, Sammy Davis jr (1989), Paulo Roberto och Cardigans - bara stora stjärnor!

Vi kommer och beställer in en Prosecco för 65 kr glaset. Vinlistan har ingen närmare bestämning av vad vi dricker. Det är en bedövande kolsyra som slår emot gommen. När den släpper känner man en hög syra som övergår i en bitter, men i alla fall kort, eftersmak. OK, detta var inte gott, men vad kan man förvänta sig för 65kr glaset.

Vinlistan är kort och koncis. Chianti, Barbera, Barolo, Brunello etc. När man förhör sig om vad som döljer sig bakom dessa något förenklade beskrivningar blir man inte mycket mer exalterad. I vilket fall så tar vi något motvilligt en Fontanafredda Barolo 2004.

En förrätt kommer in och är en helt korrekt carpaccio. God men inte exceptionell - lite väl mycket parmesan, men den kan man ju skrapa bort. Bruschettan är som en Bruschetta ska vara varken mer eller mindre. Om det är något som är mindre så är det kanterna som skvallrar om det enkla inköpta brödet (OK, jag hade inte väntat mig att det skulle vara färskt och egenbakat).

Huvudrätten kommer in. Saltimbocca med färska champinjoner fräst med persilja. Kan man bli annat än hungrig när man läser menyn? Tyvärr lever det inte upp till vad det lovar. Köttet och baconet är iofs i perfect shape, men såsen är alltför salt. Sältan dödar allt annat, inklusive den goda salvian som man annars kan hitta. Det är faktiskt inte speciellt gott. Champinjonerna är däremot väldigt goda, men det kan inte precis rädda hem att allt allting annat smakar salt.

Efter dagens lunch på jobbet hade vi en diskussion om vad som är fel med personalmatsalen. I kort har den efter bytet av entreprenör blivit usel, på gränsen till oätlig. Rekordet togs i torsdags när de acetonsmakande rivna morötterna hade gjort folk magsjuka. L tyckte att restaurangen saknade hjärta och engagemang i matlagningen. Jag tycker kanske det är lite mycket att begära av en restaurang som under en timme ska utfordra 600 personer. Men av en restaurang med La Famiglias ambitioner så kan man kräva det. Mer själ och hjärta i maten. Om man bryr sig om vad man serverar så kommer ingen söndersaltat maträtt på bordet.

Vinet då? Jag hade ganska låga förväntningar, och de infriades.

Fontanafreddan har en härlig doft av - Nebbiolo. Ja, men det är ju så, det finns säkert en massa tjära, körsbär och rosor mm, som för mig är Nebbiolo. Men i munnen så känns vinet först nästan obalanserat. Det är en väldigt hög nästan snipig syra som dominerar över en ganska tunn frukt. Det finns ganska uttorkande tanniner som känns väldigt ekiga. Ingen glädje alls.

Framemot slutet av huvudrätten har vinet blivit bättre. (dekantering är inte att tänka på, på La Famiglia). Syran känns inte lika dominant och vinet är mer balanserat, men det är fortfarande en ganska dominerande fatbehandling. Eftersmaken är väl inte världens längsta, men känns ganska pepprig och eldig. All in all så är detta inte en speciellt bra Barolo i mina ögon. Det finns dock de som har betydligt bättre intryck av den.

Så mitt besök på La Famiglia är lite av en besvikelse. Jag har varit där förr och har bättre minnen av det. Men nu är det inte vad det en gång varit. Det går inte att längre leva på att Sammy Davis jr var här för 20 år sedan.

Lagerbäck som ju tar ett vågat drag att ta ut vår 37-åriga hjälte från VM 94, delvis på gamla meriter, skulle kanske gilla stället, men jag vill ha färskare prestationer.

3 kommentarer:

  1. Låter rätt sorgligt, det var decennier sedan vi var där.

    Gullar man lite med Fontanafreddan (läs: karaffering i god tid, rätt temperatur, bra glas) finns ändå fullt godkänd njutning i dryga 88p-klassen att hämta. Om än med en rejäl, modern fatrostning...

    SvaraRadera
  2. Bra inriktning på bloggen! Fortsätt recensera restauranger och vin, det ska jag läsa med nöje. Törs man hoppas på en kul pokerhand emellanåt också?

    SvaraRadera
  3. FV: Då var du nog där på deras storhetstid. Jag kunde dock inte se någon bild av dig på väggarna. Modern fatrostning? Det var lite som att tugga på en ekplanka? :-)

    F: Jag kanske får posta någon kul pokerhand. Men de roligaste är ju annars när du spelar som en fisk.

    Kalla mig konservativ, men jag vet inte om jag uppskattar piercade servitriser, som visar sina tatueringar på bara överarmar. Det känns bara bättre om de döljer det på just en restaurang. Men nu känner jag mig gammal och gnällig. :-)

    SvaraRadera