Mångdimensionell idioti

Det har blivit en regelbundet återkommande event. Poker och vin tillsammans med Fasching. Men det slår ju en hur fullkomligt idiotisk det är.

1) Fasching är totalt obildbar när det gäller poker. Jag vet ingen person (jo, en!) som lägger så mycket tid på poker utan att bli bättre. Vi pratar openlimp på knappen. Ja ni som kan poker förstår att det är enklare att inte bara lära en gammal hund sitta utan även att spela poker bättre än Fasching.

2) Fasching påstår även att han är duktig på vin, och var nära klara 3-betyget på Munskänkarna för ett antal år sedan. Men han har placerat Paul Sauer i Medoc, Paulliac i Veneto. Jag tror han är en bluff där han försöker lura mig att hela tiden bjuda honom på fina viner för att kunna skratta åt hans missar. Dyr idioti.

3) Kombinationen av vin i hyfsade mängder och poker är inte alltid ultimat för det ekonomiska resultatet.

Så slutsatsen är att jag återkommande är en flerdimensionell idiot, men trevligt är det.

Jag börjar med att blint bjuda på en 99 Chateau Pichon-Longueville Baron.
Vinet har först en fantastisk doft av mörka bär, stall, läder och ceder. Fasching säger Italien. Under kvällen så sluter sig vinet för att sedan öppna upp igen. I den senare fasen finns det en tydlig ton av tobak, och någon sötma - som bränt socker nästan.
I munnen är det en slank känsla där ceder och fattoner kombineras med en mörk frukt. Det är fortfarande höga nästan läskande syror. Det är ett moget och bra vin som jag undrar om det vinner på att lagras längre (jag hade bara en flaska så det kommer jag aldrig få reda på i alla fall) Om man ska klaga på något är det kanske kraften. Jag förväntar mig nästan mer kraft i en så pass bra Bordeaux. Det är dock ett väldigt gott vin! (som tur är har jag glömt bort hur mycket jag betalade för det på Bryssels flygplats för några månader sedan)

Sedan kommer en dagsgammal 2001 Luigi Voghera Barbaresco. Det har stått i kylen och inte blivit riktigt varmt ännu så gårdagens övertydliga toner av parfym/rosor är inte lika framträdande förrän efter ett tag. Det finns dock en hel del läder och choklad i doften. I munnen är det ordentligt strävt med nästan uttorkande tanniner. Det finns dock en härlig bra körsbärs och vinbärsfrukt som håller uppe det. Ett väldigt gott vin till mat - synd vi redan ätit upp allt. Sista flaskan tyvärr, men en klart prisvärd Barbaresco som jag tror jag betalade 200 kr för. Jag lindrade pinsamheten och lät inte Fasching prova det blint.

Men nu måste vi dricka ett fynd. 2004 Christine har en tydlig cabernet doft av cassis och blyertspenna. Det luktar så gott så man knappt vill dricka det - bara lukta, men det gör vi till slut och då får vi en smak som håller vad doften lovar. Utan att gå in på för mycket detaljer - vi spelade ju poker - så är det ett ett fynd för de 150 kr det kostade då det släpptes och snabbt tog slut.

För att sedan öka på kreativiteten och våga bluffa vid rätt tillfälle så måste vi testa ett annat vin. Spinettas Langhe Nebbiolo 2006 köpte jag när det släpptes. Jag provade det senare på Munskänkarnas nyhetsprovning och tyckte det var alldeles för snipigt och kärvt och inte alls vad jag förväntat mig. Men nu var ett bra tillfälle att prova igen. Jag tror det var gott. I vilket fall blev det godare när det fått vara öppet i luften ett tag. I början luktade det bara jordgubbar. Frusna jordgubbar som man precis börjat tina. Det fick oss i vilket fall att spela lysande poker. Vi försökte bluffa bort topp set - utan att lyckas.

Well, det var en kanontrevlig kväll, och pokern gick faktiskt OK. Och det finns uppenbarligen större dårar än vi på pokerborden en lördagskväll.