French detour

Det har blivit en trevlig tradition. Middag och vin med M och L. Båda med ett stort intresse för vin, M med en utbildning från Grythyttan som extra krydda, och L en kockutbildning från flottan som plus i kanten. Alltid gott och trevligt.

Nu var det dags igen. Lite antipasti och ost inhandlades och en krämig lasagne på västerbottenost utlovades. Motivationen att snabbt ta sig från jobbet var stor.

Det första vinet var en Montus 2005. Det provades strax efter släppet för ett och ett halv år sedan, men känslan då påminnde mest om de gånger man lyckats bita sönder en bläckpenna - nästan odrickbart. De trycktes in i källaren för att vila, men nu får man vissa hints om att det kan vara dags att lätta på en kork.

Färgen är fortfarande mörkt blålila. Doften är av mörka - för att inte säga svarta - bär. Blåbär, björnbär och slån. Det finns även en något sötaktig ton i doften. Doften känns ganska öppen efter att ha tillbringat en timme i karaff. I munnen märks det att det hänt otroligt mycket under lagringen. Borta är bläcket och fram kommer en kraftig intesiv frukt, men doftens svarta bär i förarsätet. De fyller munnen ordentligt och hänger kvar i en hyfsat lång eftersmak. Den sötaktiga tonen, som av kakor, finns även i smaken. Ska man klaga på något är det kanske att smaken känns lite en-dimensionell. Det finns mycket mörk frukt, men inte så mycket mer. Men vad kan man förvänta sig för 160 kr. Det finns en del syra och tanniner också, men de är inte dominerande. De har rundats av ordentligt och jag skulle nog inte vilja ha mindre av dem. Då blir vinet lite som att dricka söt blåbärspaj.

Lite förvånande hur fort vinet utvecklats. Brukar Tannat slipas av så fort? I vilket fall kommer jag nog börja ta av mitt förråd nu. Däremot kommer jag nog inte köpa stora mängder av Montus i framtiden. Det är något i karaktären som inte gör en homerun hos mig. Kan vara den söta kak-karaktären.

Nästa vin kommer från Gigondas, och 2007:an kom i mellansläppet i augusti. Den uppskrivna producenten Château de Saint Cosme gör ett vin som heter Valbelle baserat på 90% Grenache och 10% Syrah. Parker verkar vara väldigt imponerad och ger vinet 94-96p, och 2007 har ju generellt fått raving reviews i Rhône.

Detta vin var en riktig kameleont under kvällen. Det korkades och direkt upp i karaff och glas. M, som får det blint, säger snabbt vitpeppar, bacon, lagerblad och bränt gummi och är beredd på att ta gift på att det är Syrah. Han hittar dock lite Pure-referenser och landar i södra Rhône efter ett tag. Min första sniff sa.... pepparkaksdeg! Hmm. Det försvinner dock efter ett tag.

Vinet skiftar fram och tillbaka under de kommande timmarna. Ibland finns väldigt tydliga peppar och charkdofter, ibland kommer en sötfruktig grenacheton med mogna röda bär och apelsinmarmelad i doften. Det finns eukalyptus i doften påpekar M, mycket riktigt.

Munkänslan är en av de största upplevelserna med vinet. Samtidigt som det levererar en kraftig smak, så bjuder det på läskande syror som gör att det inte känns tungt, och lena fina tanniner. Det är riktigt härligt att dricka! Det bjuder på en koncentrerad frukt med röda, ganska söta, bär och en del köttiga toner som av chark och bacon. Hela munhålan fylls av en koncentrerad frukt som sitter i i en lång eftersmak.

Jag tycker det är riktigt gott, sedan är ju 94-96 pinnar från Bob ganska många, men det är hans problem. M är inte lika imponerad och vill ha mer kraft och längre eftersmak för de 375 kr vinet kostar. Om du vill bilda dig en egen uppfattning finns några få flaskor kvar, om du bor i Göteborg eller Malmö.

Som lite bonus drack vi sedan en St Joseph från 2006, och en tysk Riesling från 2007, men då hade jag tappat koncentrationen. Kan bero på vinet eller, mer troligt, på anekdoterna från de insläntrande grannarna om att tälta i stenbrott innan man tar jobb på båt till Västindien.

Som alltid en trevlig kväll. Tack M & L.

PS. Ursäkta de dåliga bilderna med mobilens kamera är inte så lysande.

Uppladdning

Om cirka en vecka så åker jag på en liten semester till Piemonte. Boendet i Barolo är inbokat och ett par vingårdsbesök likaså. Lagom med lite mer ledigt efter några veckor på jobbet.

Som en uppladdning inför resan har jag försökt snöa in mig på Italienare, mer än vanligt. Det har väl inte alltid varit läge att anteckna eller analysera så noga. Men att skriva kort om vinerna bygger på mina egna förväntningar inför resan.

Paolo Scavino Corale 2006 släpptes nyligen på SB. Detta föll mig inte helt i smaken. Välgjort, men inte riktigt i min stil.

Gianni Voerzia Barolo La Serra 2003 hade jag liggande en flaska av. Perfekt för lite cellarthinning. Det är gott, men ganska långt från en topp-barolo, men vad kan man förvänta sig för det priset. Lite väl mycket ek. Jag ska snart dricka bättre Barolo....

La Spinetta Monferrato Pin 2005 hade jag av någon outgrundlig anledning en (1) flaska av. Man borde kanske spara, men om man bara har en så ligger den risigt till. Riktigt gott var den i alla fall redan nu efter lite karaff-tid. Skulle haft fler.

Gaja Langhe Sito Moresco 2006 är också ett urgott vin. Lite ungt och bråkigt, och resterande flaskor får ligga ett tag till. Det är lite knutet men öppnar upp sig och bjuder på härlig frukt efter ett tag. Jag får dock känslan av att det har mycket mer att bjuda på som inte riktigt kommer loss nu. Tyvärr är jag inte i Sverige när 07:orna släpps.

Kanske inte en så informativ post; Han dricker mycket vin och är grundlig i sina förberedelse, men den är bara ämnad åt att bygga upp mina egna förväntningar.

PS. Tack till alla som kommit med tips och råd samt hjälp mig en en del vingårsdbesök.
PPS. Jag är fortfarande lite chockad, och sönderskrapad, efter att ha blivit på-cyklad bakifrån på en gångbana under en löprunda. Ska man behöva ha cykelhjälm när man springer?

Italienska för masochister

Till sist att notera är månadens bästa röda 2005 Cepparello ett rikt toppvin till bra pris där Du får massor av körsbär, saftig tät fruktighet, bra tanniner och en lång eftersmak samt ett moget vin om redan 4-5 år!

Ovan är ett citat av Jack Jakobsson på BKwine. Lägg till Jens Dolks toppbetyg och "Härlig doft med solmogen bärighet och med kolafattoner. Kaxig smak med massor med strävhet och syrlighet som bör ligga i källaren ett tag.", och Gallonis 92 pinnar med en liten hyllning. Addera att Kronstam inte nämner något om vinet, då måste man åtminstone prova. Förvisso bör man kanske lagra enligt råden, men när pizzan står på bordet och fantasin är mindre än nyfikenheten får man dra en kork.

Isole e Olenas Cepparello 2005 är ett Chiantivin som klassas som ett bordsvin då de använder 100% Sangiovese när vinlagarna vid skapandet 1980 inte tillät det. I dagsläget tror jag det är tillåtet, men vinet är ändå fortfarande inte klassat som Chianti DOCG. I vilket fall har jag haft en svaghet för sura italienska viner ända sedan min första resa till Italien innan jag ens kunde något om vin, så nu kanske jag hittat en vän.

Till vinet nu: I doften är det först lite knutet men efter ett tag kommer en kraftig mörk frukt dominerad av körsbär. Den backas upp av en hel del rostad ek och lite choklad. Jag vet att det är ungt, och mycket riktigt så öppnar det upp sig till en mer generös doft under kvällen.

Nog är det Italienskt, är den första tanken som slår mig när jag tar ett smakprov. Sura italienska körsbär kommer i en direkt och kraftfull attack. Koncentrerad, mörk frukt understödda av tanniner. Låt oss återkomma till tanninerna för det finns en hel del att säga om dem - när man lyckats lossa läppen från tänderna och kan prata igen.

Frukten har kanske inte så många olika olika nyanser men den är koncentrerad och hänger i länge i en härlig eftersmak. Visst finns det en andra dimension av mörk choklad och kanske en viss mineralitet.

Men tanninerna... Jag är en tannintomte och gillar vin som biter tillbaka. Det här vinet gör dock till och med mig lite lätt överraskad. Kombinationen av koncentrat av sura körsbär och tanniner som klistrar fast tungan mot gommen är definitivt något för de med masochistiska tendenser. Vinet skulle absolut behöva rundas av några år för att få fram mer sekundära aromer och tona ned strävheten en bit - det har definitivt råmaterialet för att överleva ett bra tag. Jag förstår inte riktigt vad Jack menar med sina 4-5 år för färdiglagrat, där jag underförstått läser in ett "bara".

Med detta sagt måste jag dock säga att jag tycker det är riktigt gott. Jag gillar den här stilen (ibland). Det är kanske inte direkt det mest finstämda, balanserade, mångdimensionella vinet man kan tänka sig - det är ett italienskt kraftpaket som ger en en rejäl omgång. Man kan givetvis diskutera prisvärdhet för 350 kr, eller så kan man bara gilla det som den masochist jag är. Bind mig, piska mig.

Edit: Dag 2 har det tillkommit en del parfymerade drag åt roshållet. Strävheten har mildrats lite och vinet är lite mer lättillgängligt.

Dagens tips

Sälj!!!

Ständigt lika aktuella Aftonbladet uppmärksammar att det vänt. Börsen är väl upp ca 30% i år.

NZ PN

Med föräldrarna på besök går vi på Riche och äter. En trevlig restaurang med bra mat. Inte så man blir tårögd, men helt OK. En vinlista som inte skäms för sig, där man t.ex. kan få dricka SQN om man vill betala ett par lax för nöjet.

Nu är jag dock ganska säker på att de kommer att propsa på att ta notan, och det känns även som om jag bör anpassa valet till den ganska lätta maten, och några som är vana vid box-viner mer än blockbusters. Inga SQN idag. Vilken omtänksam son.

Sedan jag drack Clos Henri 2006 har jag letat efter samma goda Nya Zeelands PN, utan att lyckas, än så länge. Kan Felton Roads 2007a göra tricket?

Inte riktigt, tyvärr. Det har en härlig inbjudande doft med jordgubbar och hallon, och en del chark och rök i sig också. I munnen är den lättillgänglig med mycket god röd frukt. Den backas upp lite chark, jag kan ana lite tobak, men framförallt en ljus frukt. Det är inte så mycket tanniner, och inte så mycket syra i vinet heller - det är väldigt lättdrucket.

Eller som mamma uttrycker det "Det är nog det godaste rödvinet jag druckit". Jag har kanske inte riktigt samma preferenser, eller referenser, och håller väl inte riktigt med. Det är lite för snällt i min smak. Jag saknar lite struktur och lite motstånd. Jag tyckte det fanns lite av det i Clos Henri 06, men mindre i 07. Kan det vara årgångarna i NZ?

Men det är ju inte någon Bourgogne, även om den på restaurang kostar som en bra sådan på SB.

Fredagslamm

Fredagen bjöd på fint besök och lamm som stått i ugnen sedan innan lunch, på låg värme.

Vi börjar med en 2007 Zilliken Saarburger Rausch Riesling Kabinett för att välkomna gästerna. En trevlig frisk riesling med bra syra och längd som faller gästerna, och till och med sambon, i smaken. Tur jag har fler för den var riktigt god.

Fem sex timmar i ugnen kan göra underverk med en lammstek. Vi provar en del olika viner till för att se vad som matchar upp det bäst. Till vinnare utsågs av gästerna Spinettas Langhe Nebbiolo 2006, som bjöd på en bra, men inte alltför lång eller komplex nebba-frukt men en härlig syra. Passade bättre till mat och presterade bättre nu än när jag provade för ett tag sedan på egen hand.

De andra vinerna var 2005 Fiancée från Barroche, som alla säker vet en blandning mellan 100 år gammal grenache och tonårssyrah. Ett betydligt kraftigare vin som hade behövt krämigare mat. Det bjöd på mycket frukt med hallon och björnbär i täten, och en hel del kryddighet med framförallt peppar. Det finns en hel del tanniner i vinet och det skulle säkert må bra av några år till på rygg. Detta trots många timmar i karaff. Det passade bättre till ostarna än till lammet.

När Barroche blivit en favorit till ostarna fick vi ju prova mer av hans 05:or. 2005 Domaine la Barroche Châteauneuf-du-Pape är inte så stängt som man skulle kunna ana. Den känns mer tillgänglig än Fiancéen, men har å andra sidan inte riktigt lika mycket att bjuda på i sin arsenal.

Till krusbärspajen med vaniljglass fungerar ett glas flytande Piggelin alldeles utmärkt. Moscato d'Asti från Prunotto gör jobbet, men kanske inte så mycket mer. Den saknar lite friskhet och blir nästan bara söt.

Kvällens lärdom är att långkok är värt tiden, och att resterande CndP 05:or ska få mer tid.