By-vin från Olivier Bernstein

Det är många typer av vin man dricker för sällan, och då gör jag ändå en hyfsad ansträngning att inte missa för mycket. Nyligen insåg jag till exempel att Grüner var något jag drack för lite av. Bourgogne är ett liknande kapitel.

2009 Oliver Bernstein Gevrey-Chambertin är förvisso village men varför ge det namnet by som väl knappast förstås utanför Sverige?

Doften är öppen med ljusa söta jordgubbar i grunden med en del mörkare körsbär instuckna i mixen. Frukten backas upp av rikligt med asiatiska kryddor, samt tallbarr och fuktig, nyregnad skog. Sedan finns en spännande doft av blodgrape som kommer och går i näsan. Pinot så det bara dånar om det, och man känner det redan på långt avstånd från glaset.

Efter att initialt inte varit på topp i gommen, vid de första sipparna, så blommar vinet ut med lite luft. Den ljusa frukten vinner i bredd och djup. Även om det inte är ett under av komplexitet, eller ens lika intressant som i nosen, fyller det ut bra i munnen. De friska grape-syrorna finns med under hela resan, och ger bra med lyft och fräshör. Svansen är lång redan från start, men vad som initials kändes nästan som lite sträv ekbeska försvinner och integreras i en avklingade ton av mörk frukt och nymalet kaffe. Med tid tittar även lite blygt nafsande tanniner fram och ger ett försiktigt grepp.

Vinet är öppet och med i matchen efter någon timme med luft (och ännu bättre dag två). Troget årgången 2009 så har det en ganska sötmogen och expressiv frukt, och har dessutom sett del fat. Det vill säga att det är ganska långt ifrån en tunn snipig Bourgogne som man får vänta på i evigheter i förhoppningar om att man inte blivit lurad på de dyra slantar man betalat för den. Dock svårt att placera någon annanstans än i Bourgogne, och en härlig treat som avslutning på veckan.

Vit Bourgogne är något som dricks ännu mer sällan. Ett smakprov nyligen gjorde att jag inhandlade en 2010 Boillot Puligny Montrachet som dracks till en varm sommarlunch. Tätt packad citrus, persika och grape med blommiga slöjor på toppen. I munnen är det tight och oförlöst, där frukten känns intensiv och återhållen på samma gång. Samtidigt är syrorna sylvassa, och kombinerat med mineraler galore så fortsätter man och försöker svälja undan eftersmak och saliv ett bra tag. Det är gott, men att dricka nu är nog 2009 bättre - det här behöver lite tid att mjukna och blomma ut. Inga problem med ek, även om det sett en del här, inte ens när temperaturen kröp uppåt.

Man borde dricka Bourgogne oftare.

PS. Vinerna finns i BS.