Sammanfattning

Två år i Singapore närmar sig med stormfart sitt slut. På måndag åker jag hem, tills vidare.

Professionellt har det givetvis varit otroligt lärorikt att arbeta i Asien i ett par år. Jag har arbetat en hel del i Kina tidigare på distans med resor och jetlag som följeslagare, men det är stor skillnad att vara på plats. Jag är ganska hemmakär och ovillig att flytta på mig, men en liten bestämd kick i arslet hjälpte. Nu har jag fått mersmak och kan tänka mig att göra om det. Om bra tillfälle erbjuds.

Det mest positiva har varit alla nya upplevelser. Allt från att arbeta i helt nya miljöer med helt annan kultur och arbetssätt, nya vänner osv. Och lysande asiatisk mat, inte att förglömma. Baksidan är kanske den taffliga ursäkt till politiskt system som Singapore har. Det är efter ett tag ganska stötande. Visst kan man lyckligt omedveten gå omkring utan att lida av det, men det faktum att Singapore har den värsta vänskapskorruption jag sett, och en press som är kontrollerad av regeringen är lite svårt att blunda helt för. Släktskapskorruption är kanske bättre benämning. Att Singapore dessutom har ett flitigt utövat dödstraff ger också en liten fadd bismak till de lysande champagnebruncherena. Human Rights Watch brukar knappast ge Singapore några vidare positiva omdömen.

På ett privat plan har det dock varit två lysande år. Att vår son Henry föddes här är givetvis helt utan konkurrens, och något som kommer få oss att återvända, om inte för annat för att visa Henry var han är född. Nu håller stackarn på att vänja sig vid att ha overall och mössa på sig, från att tidigare som mest legat under ett solskydd.

Singapore ligger lysande till för att se sig om i Asien. Även om resandet begränsats en hel del av tillökningen har vi hunnit med KL, Bintan, Kota Kinabalu, Sydney och Saigon. Så här i efterhand borde vi åkt runt mer.

När jag räknade efter tror jag vi totalt sett har haft 14 besök (och 27 besökare) under två år. Det har varit mycket uppskattat med påhälsning. Tack alla som hälsat på! (Även om det har också fått mig att gå på fler bruncher än vad vågen önskat).

Mitt vindrickande har väl "lidit" lite under åren, även om en första överaskande blinddate gett många minnesvärda vinupplevelser vid upprepade vinmiddagar. Jag hoppas vi kan fortsätta med dem i Sverige. Vinpriserna i Singapore lämnar en del övrigt att önska, men det är ingen tvekan om att intresset för vin är på uppgång. Asien är säkert en tillväxtmarknad även för vin.

Vad jag tappat på vin har jag tagit igen i fotboll. Jag trodde nog inte jag skulle spela fotboll "på riktigt" mer i mitt liv, efter att ha lagt av för ca 20 år sedan. Jag kom dock med i laget Hibernians FC genom vänner, och har spelat en match i veckan i Equatorial Leauge, Premier division. Riktigt roligt att hålla igång i ett härligt gäng, där man även lärt sig en hel del slang och hur man skäller på domaren på skotsk och irländsk brytning. Efter ett tag lär man sig inte bara förstå deras rotvälska, utan även att springa i 30 graders fuktig värme. I går var min sista match, 2-2 mot ärkerivalerna Gaelic Lions. Jag lämnar laget på en topp fem i ligan. Nu lägger jag nog skorna på hyllan för gott.

Nu återstår bara att lämna över nycklarna till lägenheten på The Solitaire, med den underbara utsikten, och sätta sig på flyget hem till Sverige i morgon måndag. Efter att ha krängt tvättmaskiner i Asien i två år ska jag nu rulla barnvagn och vara latte-farsa.  Starting Tuesday.

Tack för den här tiden, Singapore.