2011-10-31

Miller vs. Martin


The 2005 Shiraz Reserve was aged in 100% new French oak for 24 months. It has a super expressive nose of pain grille, smoked meat, game, pencil lead, licorice, black cherry, and blackberry liqueur. Voluptuous, full-bodied, and layered, this sexy wine is very intense and concentrated with enough structure to evolve for 10-12 years. Drink it through 2030.
Jay Miller, 97p

A deep purple hue. Super-ripe black cherry, cassis fruit on the nose, smothered in warm alcohol. The palate is huge and powerful, to the point where it could almost be construed as a port! Decadent black fruit, tons of glycerine, hedonistic on the finish that leaves your palate wondering what on earth hit it? Not my style of wine.
Neal Martin, 87p

Kontroverser och åsiktsskillnader är intressanta. När jag får möjligheten att testa ett vin som skiljer tio pinnar i betyg från två killar i samma stall måste jag bara ta tillfället i akt. 2005 Wild Duck Creek Shiraz Reserve får sätta livet till för att stilla nyfikenheten.


Blint skulle man aldrig placera det i t.ex. Bourgogne. Betyder det att vinet har en tydlig ursprungskänsla?

Uttrycket "doften står som en kvast ur glaset" får en ny dimension i och med detta vin. Vi pratar dubbelturbo laddad med (16%) raketbränsle. Mörka söta körsbär och körsbärskärnor tillsammans med blåbär, i likörtappning. Men även rostat kaffe, mjölkchoklad, och nybakat varmt bröd. Grillat kött och hickoryrökt (eller vilket E xxx det nu är) bacon. Och så vidare. Dofterna går bärsärk i näsan, men det som gör det nästan plågsamt är alkoholen. Den stickande doften påminner om när man tar en för kraftig inandning efter att kört ned nosen i en cognacskupa. Ouch.

Det här går igen i munnen. Den massiva mörka frukten är direkt viskös - och backas tyvärr inte upp av friska syror utan av alkhol- och arrakssöt glycerin. Skulle man vilja göra rödvinssås på vinet spar man tid eftersom man inte behöver reducera det speciellt mycket. Tyvärr lär gästerna tro att det är gelé (jello-shots?) och bli packade på kuppen. Visst är det komplext och smakrikt med en eftersmak som är längre än en toarulle, men det är bara för mycket. Dessutom slår alkoholen igenom i munnen också - eftersmaken har samma hettande känsla av cognac.

Det är måhända intressant och i en egen stil, men vad man ska ha det till vet jag inte. Till mat är det odrickbart. På egen hand blir man trött på det efter ett halvt glas. Och då har jag inte upplevt dagen efter ännu, när vi ändå pratar om trött. Kanske att värma sig om man fryser?

Jay Miller måste dragit i sig en hel flaska innan han satte sitt betyg, eller bara satt poäng efter torrvikt. Neal Martin vågade väl inte vara för hård, då han var rädd att Jay skulle sätta sig på honom på nästa WA-middag. Med andra ord 87p är i överkant. Det här är inte i balans, och det krävs mer av ett vin än att det ska smaka mycket.  

"Drink it through 2030" - ja, det lär ta ett par dagar att arbeta sig igenom den här flaskan.

8 kommentarer:

  1. Undrar hur det ser ut på Millers planet?

    SvaraRadera
  2. första gången vi var i aussie-land lyckades någon lura på oss en flaska från samma fabrik.

    http://vinosapien.com/MyTastings?Wine=,548

    vet inte vad dom är ute efter med sin bestyckade shiraz-dricka...tappa lusten på vin...slippa bedövning innan tandläkarbesök...äta vin med sked...välja annat vin (där har vi det).

    SvaraRadera
  3. Jay Miller har alltid rätt, det är sen gammalt.

    Ni vill bara ha såna där drickbara viner som rinner ner i halsen utan minsta motstånd. Vi tuffa grabbar vill tugga våra viner och kunna använda dom att tjära båten med.

    SvaraRadera
  4. Millers planet måste vara väldigt anmorlunda. Det enda alternativdrickat är glögg eller outspädd svartvinbärssaft, med renat.

    Det positiva, Gabriel, är att jag äger en flaska till som jag ska byta bort mot en tunn ogin Crichet Paje hos dig när jag kommer hem. Grattis.

    Nu ska jag sova ruset av mig.

    SvaraRadera
  5. Det är egentligen ingen som någonsin gillat detta, Bradley kallar det "turbid sludge" (speciellt 'Duck Muck') och ingen kritiker i OZ med självbevarelsedrift ger det mer en ett förstrött ögonkast. Numera verkar det bara vara Miller som gillar den här fullkomligt okontrollerade koncentrationen.
    Jag som är OZ-kramare & fruktofil tycker detta bara är larv, tacka vet jag vinmakare som Kinzbrunner och andra med huvudet på skaft.

    SvaraRadera
  6. Utmärkt post - vissa typer av viner behöver varudeklaration med varningsflagg. Själv saknar jag ofta vinnoteringar som "perfekt balans", "stor elegans", "mystisk" eller varför inte - "Ni behöver inte hjälpa mig med den här buteljen".

    SvaraRadera
  7. Vilken planet är man på om man som vinmakar skriver "If I can see my fingers through the wine I make, I've done something wrong."?

    SvaraRadera
  8. Det är alltså inte bara jag som är på en annan planet än Mr Miller!

    SvaraRadera