2005 Domaine Sang des Cailloux Cuvée Doucinello

Hos Konjären började diskussionen om det dracks för lite mogna viner. Onekligen är det så, och själv har jag inte så mycket att ta av i lagret. Men nu lyckas jag pricka ett vin som är i det berömda fönstret - i alla fall i början av det.

2005 Domaine le Sang des Cailloux Vacqueyras Cuvée Doucinello har fortfarande en kärna av mörk, svart frukt med moreller och körsbär. Det gömda skrotupplaget i skogen ligger kvar med rostiga järnredskap, mossa och våta stenar. Friska blommiga övertoner lättar upp i den annars ganska dova och mörka doftmattan, där även välanvänt sadelläder fuktig tobak lurar.

Vid första klunken framgår att vinet mjuknat en del sedan sist. Frukten är fortfarande i allra högsta grad levande - mörk och lite vresigt busig. Stenig mineral blandas med en knastertorrt blod - mer skurit sig på rostig spik än blodig biff. Frukten har lugnat ned sig ett snäpp och smält ihop med tanninerna som dessutom tappat några grader i kornstorlek de senaste åren. Munkänslan är frisk med livliga syror och samtidigt fortfarande lite uppstramande med strävt örtig och anisstinn svans.

Skitgott och i en början på bra fas nu. Början på mognad med rikligt med frukt kvar, och något mjukare i munnen. OK, detta vin är inte fullmoget eller kanske ens på toppen av sin karriär, men bitarna börjar falla på plats. Det har garanterat fler levnadsår framför sig än en Grekisk stadsskuldväxel - men det kan å andra sidan den mest skumbanansfyllda Beaujolais nouveau skryta med. Budskapet är i vilket fall att du behöver inte stressa, men du kan njuta rätt bra nu. Sedan är en mognadsjämförelse med BDX från sent nittiotal kanske att underskatta lagringsdugligeten hos Mourvedre?

Sista flaskan! Tack för några trevliga upplevelser. Tyvärr lite symptomatiskt för mitt vindrickande - allt är slut och uppdrucket när det börjar bli som bäst.