2007 Tua Rita Giusto di Notri

Kollegan och vännen PB har beslutat sig för att ta nästa steg i karriären. Han går från dammsugarförsäljare till att kränga försäkringar. Med den trenden och tydliga önskan att vara populär, måste nästa jobb vara P-lisa eller TV-pejlare. Hur det nu än blir med det, så har vi en sista middag tillsammans i Singapore innan flighten mot det kylskåp som kallas Stockholm, lyfter.

Vi går på Gattopardo, som förutom att vara en riktigt bra italienare har slopat korkavgiften på tisdagar. Något man annars gladeligen tar drygt 250 kr för. (Ett jobb jag gärna skulle ha är att öppna en flaska vin och diska två glas, för 250 kr paketet). Så jag tar med en egen flaska, och upptäcker då baksidan av myntet. De har inte nog med karaffer, men erbjuder sig tjänstvilligt att dra korken. Vi får i alla fall glas.

Nu hade nog min flaska mått bra av att mellanlanda i en stor karaff ett tag. (Jag kanske ska ta med egen nästa gång?). Om italienska polisen skulle ägna sig åt något annat än att vissla efter kvinnor och dricka espresso, och börja leta efter seriella barnarövare skulle jag ligga risigt till, med dessa unga exemplar. Först en 2004 Produttori Asili Rieserva i helgen, som givetvis hade långt kvar till vuxen ålder. Och nu en 2007 Tua Rita Giusto di Notri som alla med vett och sans låter ligga och samla damm länge än. Men nu hade jag flaskan i Singapore och skeppa den tillbaka till Sverige ligger inte riktigt i korten. Och att carabinieri ändrar arbetssätt hålls ungefär lika sannolikt som att Ranelid vinner melodifestivalen.

Mörk frukt, rikligt av körsbär och blåbär. Blyertspenna, kaffe och läder. Samt lite varma julkryddor. Efter ett tag när vinet fått vakna till liv vill säga. Det har sett en del fat, det här?

I munnen är vinet smeksamt och intensivt. Hela gommen täcks snabbt in i söt, fyllig mörk frukt och av en rejäl dos söta mogna tanniner. Frukten är ung och sötmogen, djupt fyllig och i så stor mängd att tanninerna ligger långt bakom och lurar. I mixen finns en väl tilltagen skopa rostade fat som, hör och häpna, inte stör men skulle må bra av att integreras under några år. Mörkrostad espresso och läder kan vara en attraktiv komponent, som här.

Hela paketet är (stort och) snyggt balanserat och blir varken tungt eller klumpigt trots sin mogna fyllighet. Tanniner och syra ger bra struktur och lyft. Och den rikliga frukten ger bra längd. Lipsmackingly good, helt enkelt. Och såklart bättre om några år. Klart njutbart redan nu för alla som undgått allvarlig querco-allergi.

Någon som behöver en försäkring? Är ditt vin försäkrat t.ex.? Jag vet en kille som vill prata med dig. Skicka ditt nummer!